"The owls are not what they seem."

har försökt logga in på bloggen ett par dagar, men det har inte fungerat. därför går ni, mina kära läsare, miste om en del underbara inlägg som skulle skrivits.

istället kan ni få gotta er i att jag höll på att åka fast för urkundsföfalskning i går, jag gjorde en snabb sorti och flydde hemåt i 10 cm klackar. lite ont i benen i dag. hamnade dock på en trevlig förfest, amandas balkong, med mysigt folk och bra musik. en nackdel med att sitta ute är att mitt nyköpta ciggpaket gapar tomt i dag.

nu ska jag återgå till min stol på altanen och läsa vidare (american psycho). i eftermiddag åker vi neråt helsingborg där jag ska se motoboy, lynsey ska se bobhund och min kära syster? hon följer med pga. det fina sällskapet.

sitter och lyssnar på these days med nico. en låt, eller snarare en hel platta, som jag har svårt att bestämma om jag tycker är bra eller inte. hur som helt lyssnar jag ofta på den, det bara blir så. snygg brud.

i morrn bär det av till stugan (har ingen aning om var den ligger) för att fira lovisa. robert påstår att vi behöver åka bil i 1,5 timme, men jag vet inte riktigt om det stämmer. på annat håll har jag hört att den ligger någonstans i knäred, men det återstår att se. ska bli skönt att komma ifrån halmstad ett tag, åker till båstad senare i veckan och myser med tjejerna.

hade nog ingen poäng med det här inlägget egentligen, sitter och är uttråkad. försöker kolla runt på lite bloggar, men sommarn verkar ha försatt alla i en bloggkoma och uppdateringarna lyser med sin frånvaro. anna har åkt till stora hult nu så jag kan inte smita över till henne heller. illa! får nog gå ner och fördriva tiden med lite tv-spelande.

nu har jag också sett sex and the city-filmen,
i en halvfull biosalong har jag inget emot att dela filmupplevelsen med några andra, något som många tydligen har svårt för (prassel, prat och pillande). men det första som slår mig när jag sätter mig tillrätta är att det är rätt skönt, opersonligt, tyst mörkt. det var alldeles för längesedan jag var på bio. en annan rolig sak var att se vilken sorts publik filmen lockade, kvinnan 50 + som kommer med mannen insläntrande efter sig, småbrudar i 13-års åldern och vuxna karriärkvinnor. och sådana som vi.

jag kanske borde skriva en rad om hur filmen var också, och man får ta det för vad det är - en tjejig tjejfilm som gör att man efteråt känner sig otroligt tjejigt tjejig. ska dock inte hymla med att jag faktiskt satt med tårar i ögonen vid ett par tillfällen, men är inte redo att hålla med om att de är sensationellt snyggt klädda. har jag aldrig tyckt, och kommer nog aldrig heller att tycka.

när jag gick hem efter filmen passerade ett gäng indier och jag kunde inte låta bli att förundras över språket.