"The owls are not what they seem."

Sitter i tjejernas rum, mangan och joanna färgar hår och jag begrundar dagens köp.

Vaknade i morse hos marco, tittade ut över vitt vinterlandskap, drack en kopp kaffe tog en cigarett för att sedan bege mig ut i kylan. Väl ute invirad i ett antal halsdukar tog jag 134:an till camden där dagens sistaminutenshopping skulle göras. Går och tänker att livet inte alls är särskilt dumt, hittar ett mysigt café som jag har gått förbi otaliga gånger med tanken att en gång ta en kaffe där – självklart har de inga lediga bord. Vandrar vidare in på en sidogata och hittar ett halvsunkigt hak där de serverar frukost. Småkyligt, småhårda stolar samt sjaskiga kebabbiler till trots sätter jag mig till rätta och beställer in en klassisk engelsk frukost; ägg, korv, bönor, toast, tomat samt en kopp te. I väntan på min mat läser jag en bit i boken jag för tillfället läser (the timetravellers wife, galet bra) och avnjuter sedan en extremt mättande måltid. Jag lever långt över mina tillgångar men det känns bra, inte ångestfyllt och jag har kommit överens med mig själv att livet ska levas och avnjutas och det är precis vad jag gör – lever och njuter. Därefter ger jag mig islag med kylan igen, smålyssnar på folks söndagskonversationer och trängs tillsammans med en massa turister på camden lock market. Går in i varenda butik på vägen för att hålla mig varm. Trots kylan är det sol inne sol i sinne jag känner mig glad och kall och åker hem bokar taxi till flygplatsen pga. julens tåginställningar. Kryper därefter ner i sängen och fortsätter läsa min bok. Försöker lösa problemet med mina såriga händer, här finnes inga fler välmanikyrerade naglar kan jag säga.

Måste dock erkänna att det känns konstigt att packa väska igen. Tre månader sedan jag satt på vardagsrumsgolvet och försökte få med så mycket som möjligt. Nu är den dock fylld med presenter och ratade kläder som jag inte längre har plats för i mitt 5kvadratsrum. Jobbar ett sista pass i morgon klockan sju för att sedan bege mig hemåt, packa ner det sista och åka till stansted.

Fredagen inleddes med Dj’s som riggade utrustning, champagnebar som ställdes i ordning samt genomgång av säkerhetsrutiner med våra 14 vakter. Sakta men säkert höjdes musiken, VIP-folket började trippa in på sina femtoncentimetersklackar smuttandes bubbel. Efter ytterligare en halvtimme började själva partyt och butiken fylldes snabbt och blev en aning kaosartad. Jag klagade dock inte då det är hundra gånger trevligare att jobba till hög musik och med partystämning även om du gör samma sysslor som vanligt. Jag gick i godan ro och vek mina kläder, sorterade mina galgar och såg till att avdelning var i representativt skick. Efter cirka två timmar märkte man hur champagnen började slå, folk shoppade som galningar, fnissandes och vinglandes runt i ovan nämnda skor. Det gav mig en del insikter;

1. Någon gång hoppas jag på att bli snuskigt, bekymmerslöst rik.
2. Blir nr. 1 verklighet hoppas jag att jag aldrig kommer bete mig som de salongsberusade rikemansfruarna vilka går på event som Jimmy Choo, blir fulla, jobbiga och allmänt odrägliga.
3. Jag har oerhört svårt att anpassa mig till hierarkin som märks tydligt här i england.
4. Det är lättare att jobba med alkohol i kroppen (en stund innan stängning bjöd vår storschef oss på champagne samt öl för att sedan låta oss återgå till jobbet – mycket uppskattat).
5. Jag måste bli frisk och börja leva lite igen.

Efter fredagens party väntades lördagens hysteri – släppet för oss vanliga dödliga. Folk hade köat sedan klockan 23 natten innan och vid 9.00 öppnades dörrarna och springandes tog sig de flesta in. Väl inne var de tvungna att stå i kö för att prova skorna, stå i kö för att betala efter att ha stått i kö minst tre timmar för att ens komma in i butiken. Tanken som slår mig är att dessa människor uppenbarligen har för lite att göra. Själv hinner jag inte ens tvätta mitt hår – än mindre spendera en hel dag med att vänta på skor. Dagen var hetisk men gick relativt fort vartefter vi samlades upp på en pub runt hörnet och drack ett par öl. Planen var att sedan möta upp mina sambos för lite klubbande, när jag väl ringde upp dem satt de hemma med öl. Varma sängen lockade och därför bestämde jag mig för att köpa med lite öl, inta köksbordet, sätta på lite skön musik och dricka mig till sömns med de andra. Kunde inte låta bli att känna tragiken i det hela men hade samtidigt en väldigt skön kväll.

Drömde konstigt i natt, om Jonas Hassen Khemiri. Han satt och läste för mig ur någon bok. Samtidigt plockade jag även äpplen i morfars trädgård. En scen som skulle kunna vara idyllisk kändes mest sorglig. Läste mejl från vän i går och kanske är det därför sentimentaliteten smyger sig på. Hade planerat att besöka national portrait gallery i dag men funderar på att göra alla de viktiga saker som jag har skjutit upp under veckan. Viktiga = nödvändiga, nyttiga, tråkiga. Gårdagen spenderades på IKEA, köpte upp större delen av lönen men trivs nu väldigt mycket bättre hemma i lägenheten. Har en läslampa, lite levande ljus, extra kudde, förvaringslådor, ett köksbord och stolar. Det bästa med hela resan var köttbulletallriken med tio bullar, gräddsås och potatis. Tanken som slog mig när jag satt där och krängde i mig var sist jag besökte IKEA, i sverige med min kära familj. Vi beställde in köttbullekäket men jag kunde inte få i mig köttet då någon (host) har hjärntvättat mig. Nu däremot har jag släppt min moral. Köpte även hem kanelgifflar, ballerinakex och marabouchoklad. En varsin julmust fick vi även med oss och efter en lång men mysig dag på IKEA öppnade vi en varsin must och nostalgikänslan blev om än mer påtaglig. Denise fällde en tår, jag blev lite varm i magen och överhuvudtaget längtade jag lite hem. Kanske för att mamma, madde och mormor kommer om två veckor, det blir lite mer nära, lite mer verkligt. Tanken på att jag inte kommer flytta hem till källaren igen är lika skrämmande som befriande.

På tal om besök håller jag på att skriva en lista över saker jag vill ha hit. Det är inte det lättaste, vi har minimal plats. Jag har inte gott om pengar och kan därför inte köpa upp mig en ny garderob etc. och måste därför försöka minnas vad jag har hemma, vad jag kommer behöva och vad jag inte alls kommer använda. Går igenom rum bit för bit och funderar vad man faktiskt behöver när man har kommit till det stadiet att man inte behöver något. Vad underlättar min vardag nu? Mamma frågar på telefon om jag vill att hon ska laga någon mat och ta med.

Hittade ännu en bunt med bilder som på något sätt har lyckats gömma sig på min kamera. De är en aning blandade från våra första veckor i london, någonstans i camden och någonstans på väg i en taxi. De svarta bilarna är förresten en lyx som vi (jag) inte unnar oss längre, har äntligen fått stopp på mitt lånande från sparkontot och det har än så länge fungerat i två veckor.

Har min lediga dag idag, skulle egentligen ha långhelg lör-mån men bytte bort måndagen mot tisdagen. Orkar inte jobba som jag har gjort de senaste två veckorna. De senaste dagarna har jag spenderat på bla. ett nyöppnat ställe i camden, the blues kitchen (anna du ska se det här) samt the world end som verkar ha blivit något av vårt nya ställe. Jag tog även en tripp över gatan till the fiddlers då jag lockades av trumpetande under min rökpaus. Det visade sig vara ett inte alltför sunkig ställe, inte alls många gamla feta gubbar. Istället möttes jag av dunkel belysning, röda skinnsoffor, band spelandes blås och unga killar i hatt. Träffade en gammal indian i dörren som försökte förklara för mig att han var vän med gubbarna i europe - precis när han kommit på att jag var svensk. Var dock inte intresserad av att hänga med europe eller med honom varför jag istället promenerade tillbaka över gatan till vår trygga lya.

På tal om vår lägenhet tror jag att den sakta men säkert börjar ordna upp sig. Tänkte ta en buss till ikea under morgondagen för att inhandla en lampa samt lite förvaringsskit. Ska även skriva en lista över vad jag vill att kommande gäster tar med sig från sverige.

puss

Lyssnar på ebba grön och tänker på lillasyster. Ska ut en snabb runda ikväll, börjar kl. ett i morgon och försöker ta vara på all tid som går. Dock protesterar mina fötter vilket har resluterat i två timmars sängliggande med öl och chips. Joannas polare är här och kommer snart hit, vad jag har förstått. Tänkte gå ner och vara lite social, har flyttat in i mitt rum igen. Att lyssna på ebba är lite grand som att uppleva tid som var för länge sedan ännu en gång. Tänker på mitt gamla gula rum, rezillos-dans med anna och galna videor.

Team sweden har nu fått sitt bredband att fungera. Jag tänkte bara snabbt slänga in lite bilder från inflyttningsfest (som jag mestadels spenderade i mitt rum?) + mitt och denise krypin. Har inget redigeringsprogram på datorn, därav skitkvalitén (madde du får stå ut, kom hit och fotografera istället). Tessan är här och hälsar på! Dock är jag en tråkig jävel som ska upp kl 0500 i morgon och måste därför intaga sovställning snart.

Sitter på granncafét för att göra klart min H&M elearning, de spelar david bowie samtidigt som det ösregnar ute jag har min pälsjacka minus paraly men känner mig rätt nöjd. Slänger in lite bilder från vår lägenhet samt köttbulleätande.

Varje morgon vaknar jag av solljuset som strålar in genom fönstret – bara det är lycka! Efter att ha bott fem år i en källare är jag otroligt trött på gråa morgnar och icke existerande utsikt. Istället kan jag nu ligga och morgonfundera ett tag samtidigt som jag blickar ut över en blå himmel.

Har även börjat få ordning på rummet. Köpt klädstänger, galgar och förvaringskorgar – we love IKEA – samt tvättat mina kläder. När rena kläder och galgar blir en lyx är livet allt bra. Min eviga optimism har funnits med under hela resan och verkar ännu. Även då de andra möjligen varit trötta på mitt pepp-talk har jag lyckats intala mig själv att det går bra. (inte SKA gå bra – det GÅR bra.)

Nu sitter jag här med både lägenhet och jobb, halmstad har aldrig varit mer avlägset. Hemtanken skrämmer mig något oerhört och jag kan inte låta bli att undra vart jag ska hamna till slut. Det kanske inte är just stadens förtjänst utan bara förändringen. Samtidigt kommer det bli en vardag här med.  

Var ute och promenerade i mitt närområde i morse – varför slösa tid på att sova? – och förvånas över hur trevliga folk är. Gratisnöje är att undersöka kvarter och prata med trevligt folk. Gratismissnöje är att hitta svarta killerheels men inte ha pengar. Hah.

Hör av er så fort ni vet om/när ni kommer över!