"The owls are not what they seem."

jag har kört fast. totalt. den dekonstruktiva analysen går inte som planerat och nu ligger jag här i sängen och gör allt annat än det jag borde. jag känner mig dock en aning gladare än vad jag gjort de andra dagarna denna veckan, känns som att jag gått runt som i ett töcken. man kan ju bland annat nämna mina duster med matsalsdörrarna, två dagar i rad har vi råkat på varandra när jag tankspritt och småvisslande är på väg in, respektive ut. hopplösheten från i går har i dag ersatts av något annat, kanske pga. att jag faktiskt lyckades med första delen i spa. nationella. ibland kan jag inte låta bli att känna mig som brian vars lampa inte tänds när den borde.