"The owls are not what they seem."

efter fem dagar fyllda med promenader, fest och shopping så har jag återigen landat
 i halmstad, en stad som jag lämnade grå, trist och snöfylld men som visar tecken på
 vårväder igen. men för att inte gå saker och ting i förväg hade jag tänkt berätta lite om
 resan, känns som om jag har berättat om den hundra gånger men den tåls att pupbliceras
även här. vi hoppade på tåget på halmstad c och åkte till gbg, där vi sedan tog flyget till
stanstead. ryanair är billigt men för att citera denise så är frågan om man vill riskera livet för
 att åka lite billigare. skämtåsido, det var inte så hemskt på vägen dit, allt gick som på räls
och efter ett par timmar var vi framme på vårt lilla vandrarhem. stället låg i st pancras och
det var inte långt in till londons centrum. efter att ha slängt in alla våra väskor i de små
skåpen så gick vi ut en runda för att till slut parkera oss på ett mysigt ställe vid namn pizza
express. jag vet, det låter inte så exotiskt men det var underbar mat, skulle kunna ägna
ett par rader åt att beskriva all den goda mat vi åt, men det är nog bara mitt matälskande
 jag som skulle må bra av detta.

första dagen var vi uppe med tuppen, käkade en riktigt englsk frukost (bönor, ägg, potatis, sylt mm.) och begav oss sedan ner mot oxford street. vi började i slutet och gick mot början, hah. det tog oss sex timmar att springa in och ut i affärer och kolla på folk. när solskenet var som starkast och vi som tröttast satte vi oss utanför starbucks.






trötta som vi var efter en heldag på oxford street gick vi upp mot covent garden, satte oss på en mysig uteservering, drack te och fick besök av en magiker. han påstog att han skulle gifta sig med mig och att vi skulle få vackra barn. efter téet var det dags att gå hemåt. väl hemma på vandrarhemmet gjorde vi oss i ordning, köpte två flaskor vin och förfesten var i gång på ett sunkigt golv med endast vattenflaskor till vinglas.



efter ett par timmar med prat, musik och fylla så tog vi en taxi ner till picadilly där vi till slut hamnade på crobar. en sunkig liten rockbar med en massa trevligt folk. där spenderades ett par timmar, träffade en och annan kul människa. efter ett tag stänger dom baren och denise kommer på att vi ska hänga med två killar (varav en var sjukt lik david johansen!) vi kom in på en lite spansk svartklubb och denise envisades med att beställa in tequila på spanska. efter ett par timmar på spanska klubben så satte vi oss i en taxi på väg hem. väl hemma kommer vi på att klockan är 06.30 och att vi ska upp om två timmar. med lite chips och choklad i sängen däckar vi rätt hårt.
två timmar senare ringer klockan och vi far upp och klär på oss, går ut en sväng och käkar frukost på café nero. när vi sätter oss ner efter maten inser vi att vi nog inte mår så bra och bakfyllan börjar komma smygande. vi köper huvudvärkstabletter och vatten med oss och tar en taxi hem. eftert två tabletter och lite vatten sover vi fram till fem på eftermiddagen. det var länge sedan jag mådde så dåligt som jag gjorde den eftermiddagen, låg och led i en hård våningssäng medans denise försökte peppa mig att ta mig ut. efter ett tag så kommer vi överens om att vi kanske ska ut och gå lite, så vi vandrar ner mot big ben och går en stund längs med themsen.







dag tre var vi på topp igen och beslöt oss för att utförska covent garden ordentligt. det var det bästa stället någonsin! underbar shopping, mysiga uteserveringar och en massa folk. ett plus var att man slapp trafiken som man annars får stå ut med vart man än gick. det var nog här de mesta av mina pengar tog slut, köpte två snygga american apparel klänningar, en mössa från urban outfitters, ett par skor från vagabond och lite annat. vi satt även på en uteservering under tak och skyddade oss mot regnet samtidigt som vi käkade riktigt god pasta. (denise gillar parmesanost)






jag på väg in i en telefonkiosk.



efter våra strapatser på lördagen så tar vi en taxi ner mot picadilly igen. mest för att försöka leta upp crobar igen, ingen kom ihåg vart den låg. det blev mycket frågande tills vi hittade en man som visste vad det var för ställe och visade oss vägen. väl framme behövde jag gå på toa, jag behöver nog inte nämna mer än att det var den äckligaste toalett jag någonsin sett i hela mitt liv. träffade en konstig snubbe från svergie och en jobbig kille från belgien så efter ett tag beslöt vi oss för att åka hem, vi hade trots allt en resan framför oss dagen efter.

fyra timmars sovande och nån timmes resande fram och tillbaka i tunnelbanan så hamnade vi på rätt tågperrong. det var en del krångel för de reparerade victorialine, där en utav stationerna vi skulle ta tågen i från ledde. men när vi väl är framme på perrongen så är tåget inställt. en stunds velande senare har vi tagit ut lite kontanter och satt oss i en taxi för att åka den timme som det tar i stanstead. det var ingen lite taxiräkning vi fick, men mycket billigare än vad det kostar i halmstad. jag sitter halvt hysterisk hela taxiresan medan denise försöker lugna mig och samtidigt prata med en lite smålustig engelsman som vi delade taxi med. men som tur var kom vi fram tio minuter innan incheckning, sprack och checkade in våra väskor och gick mot gaten.