"The owls are not what they seem."

Fredagen inleddes med Dj’s som riggade utrustning, champagnebar som ställdes i ordning samt genomgång av säkerhetsrutiner med våra 14 vakter. Sakta men säkert höjdes musiken, VIP-folket började trippa in på sina femtoncentimetersklackar smuttandes bubbel. Efter ytterligare en halvtimme började själva partyt och butiken fylldes snabbt och blev en aning kaosartad. Jag klagade dock inte då det är hundra gånger trevligare att jobba till hög musik och med partystämning även om du gör samma sysslor som vanligt. Jag gick i godan ro och vek mina kläder, sorterade mina galgar och såg till att avdelning var i representativt skick. Efter cirka två timmar märkte man hur champagnen började slå, folk shoppade som galningar, fnissandes och vinglandes runt i ovan nämnda skor. Det gav mig en del insikter;

1. Någon gång hoppas jag på att bli snuskigt, bekymmerslöst rik.
2. Blir nr. 1 verklighet hoppas jag att jag aldrig kommer bete mig som de salongsberusade rikemansfruarna vilka går på event som Jimmy Choo, blir fulla, jobbiga och allmänt odrägliga.
3. Jag har oerhört svårt att anpassa mig till hierarkin som märks tydligt här i england.
4. Det är lättare att jobba med alkohol i kroppen (en stund innan stängning bjöd vår storschef oss på champagne samt öl för att sedan låta oss återgå till jobbet – mycket uppskattat).
5. Jag måste bli frisk och börja leva lite igen.

Efter fredagens party väntades lördagens hysteri – släppet för oss vanliga dödliga. Folk hade köat sedan klockan 23 natten innan och vid 9.00 öppnades dörrarna och springandes tog sig de flesta in. Väl inne var de tvungna att stå i kö för att prova skorna, stå i kö för att betala efter att ha stått i kö minst tre timmar för att ens komma in i butiken. Tanken som slår mig är att dessa människor uppenbarligen har för lite att göra. Själv hinner jag inte ens tvätta mitt hår – än mindre spendera en hel dag med att vänta på skor. Dagen var hetisk men gick relativt fort vartefter vi samlades upp på en pub runt hörnet och drack ett par öl. Planen var att sedan möta upp mina sambos för lite klubbande, när jag väl ringde upp dem satt de hemma med öl. Varma sängen lockade och därför bestämde jag mig för att köpa med lite öl, inta köksbordet, sätta på lite skön musik och dricka mig till sömns med de andra. Kunde inte låta bli att känna tragiken i det hela men hade samtidigt en väldigt skön kväll.