"The owls are not what they seem."

Första veckan I London är avklarad. Det finns mycket att berätta men vet inte var jag ska börja.

En början kunde vara att berätta om vårt eviga jobbletande, i tre hela dagar gick tre hela trupper omkring och slängde iväg CV lite överallt. Har dock bara sökt i klädbutiker än så länge, ska höra med lite caféer nästa vecka. Vårt jobbsökande har dock resulterat i att tre vänner i skrivande stund är iväg och jobbar. Efter tre besök hos H&M fick jag till slut träffa managern för en intervju som gjordes under gårdagen, svårt att säga hur det gick, satt i 40 minuter och blev grillad. De har en 39h/v tjänst ledig som sales assistant – det är bara att hoppas.

En början kunde också vara att berätta om våra hostelupplevelser här under veckan. Vi inledde vår vistelse med att bo på YHA (Anna, samma som vi bodde på sist). Tyvärr uppskattar man sällan vad man har, vi råkade klaga lite på att det var varmt, platta kuddar, långsam hiss mm. och nu har karman slagit tillbaka. För tillfället bor vi på picadilly backpacker hostel. Vi fryser, personalen är otrevlig, rummet är dammigt (jag vill inte veta vad som har förekommit i dessa hål-i-väggen sängar), var tvungen att flytta ut min madrass på golvet då klaustrofobin kom smygandes direkt när jag försökte lägga mig tillrätta i min hål-i-väggen säng. Det som inte dödar härdar, klarar man en vecka på hultsfred med influensa klarar man även detta.

En trevlig inledning kunde vara att berätta om att jag trivs. Det känns bra. Det är här jag vill vara. Någonstans i mitten av allt – inget hemma och inget här. En otrolig kontrast till hur jag är van vid att leva mitt liv. En kontrast till det rutinmässiga jobbandet/pluggandet som har pågått i tre år och en kontrast till de dimmiga kvällarna på BM.

I skrivande stund sitter jag på min madrass på golvet och funderar på vad man skulle kunna äta. Här är inget kök, jag har inte särskilt bra med pengar. Under den senaste veckan har jag käkat nudlar, nudlar, pasta och nudlar. Ska besöka svenska kyrkan i morgon och höra om de har plats för oss på deras hostel. Se om de vill förbarma sig över våra syndiga själar.

Då jag inte har något trådlöst internet kommer jag inte kunna uppdatera särskilt ofta – men jag tänker på er.

Lou

Vårat nya hostel.



Sandra vid en park.

Min säng

förfest på YHA

trötta tjejer på YHA

Våra nya sängar. haha!